Den ”o”planerade Resan

Så vart det då äntligen dags att fara ner till Istanbul för att hämta båten. Vi hade planerat att åkt ned tre
veckor tidigare men pga vädret så valde vi att inte åka då utan skulle vänta och hoppades på att vädret
skulle bli bättre. Ha,, just den helgen vi valde att göra ett nytt försök var nog värre än den första gången vi
tänkte åka.. men vi ville gärna få hem båten till Jul så vi skulle hinna göra lite innan vardagen skulle börja
igen. Men först skulle vi bila till Istanbul ca 385 mil närmst väg å så vart de på vägen ned. Det gick
oförskämt bra och lätt hela vägen ned, de flesta skrattade och vinkade oss vidare när vi berättade var vi
skulle göra. Komma med en Jeep och en båtvagn som är nästan 10 m lång, mitt i värsta snöstormen, det
måste ju få även den dumme att fundera.
Som sagt, snöstorm i hela Europa. Tullen ur Österrike Kisspaus och tankning i Serbien

Mysigt!! Brorsan jag sover mot din axel. Även Björn(en) måste sova, se så sött han dreglar..

Allt gick som planerat eller som oplanerat riktigt bra ända ned till Turkiska tullen, där började äventyret.
Men det var bara för att ta oss in i landet. Vi hade liksom inte läst på allt om allt framför allt om Turkiet. Sån
tur är har vi goda vänner på rätt ställen så med mycket list och mycket övertalning så kom vi till slut igenom
tullen men utan båtvagn. Den lyckades vi inte lura igenom. Men det gjorde inte så mycket för att dra en 10
m lång båtvagn med sig i en 20 miljoners stad och hitta parkering för denna var nog bara det ett äventyr
över de vanliga. Att köra i Stockholm i den absolut värsta rusningen är som att köra på Gräsö i jämförelse
med att köra i Istanbul, vi tog det som ett täcken att vi inte fick ta båtvagnen med oss in till Istanbul..
Väl framme efter en njutningsfull kväll i Istanbuls fina center, det vart en helkväll på Taxim street, det är ett
måste om man är där. Väl framme i Istanbul hade vi otroligt fint väder, helt magiskt på 22 mil försvann snön
å det vart upp mot 20 grader varmt på dagen, så var de dags att utföra uppdarget, hämta båten..Skål för halva resan utförd..
Taxim street, måste bara upplevas, det känns att
det bor närmare 20 miljoner människor där.
Båten var som vi hade räknat med, lite sliten i ”Lacken” men vad kan man begära när det är Turkar som haft
båten, man kan ju inte skylla dom för att vara pedanter!! Förövrigt så är allt bra, förutom färgen då. Det va
skit kul för killarna att vara ned och träffa Alpay, Kerem och Yupi på plats å se hela deras samling av båtar,
deras båt byggnationer, deras tokiga projekt och visa sig själva in för framtiden. Det var en imponerade
industri de byggt upp kring den Turkiska 225 serien, och att det byggde så otroligt fina båtar. Nu börjar det
dra ihop sig inför den stora resan hem med en båt på vagnen också. Volkam körde upp båten på deras
trailer till gränsen där vi förberett tullen på att vi kommer och skall göra en omlastning inne i Tullområde..
det tillhör nog inte det vanligaste att man får göra på det sättet kan jag nog lugnt säga, efter alla våra turer
med Turkiska tullen var vi vid det laget kända av dom, så det var det lilla problemet.

Linus poserar på båten framför den Turkiska tullen, skön känsla.

Nu är vi på väg med båten och på väg in i ett jätte roligt och spännande projekt. Känns lite konstig att Linus och Dogge skall köra denna båt. Det är ju min ( Patrik )Så började nästa äventyr. Att få ut båten trodde vi, nej att få ut båtvagnen som saknade lite papper. Men som vanligt med lite tur, vår vän på stationen hittade och hade full koll på vagnen och pappren kom å vi fick
åka. Skönt att vara på väg, men nu sa vi inget förens vi passerat alla tullar. I gränsen mellan Bulgarien och
Slovakien fastnade vi igen. Nu för att Slovekiska länderna inte är men i EU unionen, då skulle vi få tulla
båten ut och in i varje land så Tullen sa ifrån. Han hänvisade till att vända och åka via Rumänien, men de
skulle bli allt för bökigt så vi tog en kaffe mitt i natten inne i en mycket rökfylld tullstation. Efter en stund
frågade Tullmannen om vi kunde ordna plats i bilen så en Tulltjänsteman kunde åka med oss genom landet
till gränsen mot Ungern så vi inte skulle åka via Slovek länderna. De var ok för oss, vi packade in oss i
baksätet och en Tulltjänstman åkte med oss i 65 mil som någon form av lots. Efter att vi lämnat av den
mycket talförde mannen så kändes det som att nu är vi på väg hem på riktig. Nu kunde inget hända, mitt
inne i ”Sofia” blir Macke stoppad av polis, de kollar alla papper och det är ok, men de undrar lite över
vagnen, det är bara en 650 kg vagn, och är så stor med en relativ stor båt!! Men de är nöjda och vinkar oss
glatt vidare.. Nu vill vi hem det är inte långt kvar till Julafton, vi hinner inte med så många mer tullar.. Å
faktum är att det bara flyter på resterande väg hem förutom en punktering mitt i natten utanför Markaryd
men de löser vi enkelt.
Linus den stora punkis fixaren Björn ser bekymrad ut när han står och väntar på tullen
Äntligen hemma, över 800 mil och vi är hemma med båten. Resan känns overklig och längt borta. Vi har
varit ända nere i Asien för att hämta en båtjävel.. men jag kan lova att det var värt varje mil och alla timmar
för det var en minnesvärd resa och en erfarenhet rikare på många sätt..
Nu är båten i full gång med allt som skall göras till säsongen börjar, för den kommer att bil spännande.
Framför allt nu när både Linus och Johannes är klara för W 150.
Reportage från grabbarna som inte tvekar på nya äventyr… Rasse, kanske han också ska ha en ny båt om
något eller några år..